Olivia Sjöberg

Dagboken       Datum 8/9 2012

 

Hej kära dagboken! Jag har inte skrivit på väldigt länge men det har hänt mycket. Väldigt mycket! Ja, jag kanske ska berätta allt som har hänt?

Det började med att vi skulle flytta ut till landet, skit tråkigt! Jag vill inte flytta ut till något läskigt spökhus! Ja! Det är seriöst ett spökhus! Det är till och med lite trasigt. Det är rena rama dödshuset! Men vad kan jag göra liksom? Förutom att skrika och tjata på mamma och pappa att vi ska flytta tillbaks igen. Jag saknar vårt gamla hus, det var så mysigt. Vårt nya hus är så långt ifrån mysigt man kan komma!

Men i alla fall så flyttade vi till ”Dödshuset” och ja det var läskigt. Det fanns inte ens någon täckning! Fattar ni!? Jag kunde inte ens använda min mobil! Men jag vande mig vid det.

Pappa och mamma var så himla upptagna med att få huset klart, och laga saker och så där. Såklart blir jag och Joel de som får vakta Max och Hanna. Åh just det! En tjej som bodde en bit ifrån oss, hon kom med saft och bullar, hon hette Nina. Nina välkomnade oss hit. Nina var lite yngre än jag. Några dagar senare kom hon och frågade om vi ville följa med till en bad klippa och bada. Det ville vi. När jag säger ”vi” menar jag mig och Joel. Det var en väldigt solig dag och det var varmt på klippan. Jag blev solbränd som vanligt jag blir alltid solbränd. Så jag gick till huset för att hämta solkräm. När jag kom tillbaka så hade Joel badat, han hade säkert visat upp sig för Nina!

Om ni undrar så kommer jag inte berätta dag för dag för dag för dag osv, nej det blir tråkigt! Jag hoppar lite framåt. Jag berättar lite om när Joel började bete sig konstigt, det viktiga nästan. Ja, Joel är alltid konstig men inte på det här sättet liksom. Han pratar inte lika mycket, han har pratat med pappa om någon man i rutig skjorta. Det har han gjort med mig med. Men det konstiga och lite läskiga är att bara Hanna Max och Joel har sett honom… Det sa i alla fall Joel. Joel sa att de bara kan se honom för att de tre är yngst. Jag la mig inte så mycket i, till en början.

Joel berättade för mig att han träffade på mannen i rutig skjorta jätte ofta, som om mannen följde efter honom. Joel berättade att han såg mannen i stan när han och pappa var och handlade däck. Joel såg honom på tv snabbt kom han upp sen försvann han. Jag rös i hela kroppen när Joel berättade det där.

Nina var mycket inblandad också, hennes mormor hade blivit jätte konstig och jätte orolig, och börjat sätta upp masker för att hålla ”vargen” borta sa hon. Joel jag och Nina försökte ta reda på det jätte länge. Till slut, en gång när jag inte var med berättade mormor det för Joel och Nina, varför hon satt upp masker utomhus. Hur jag vet det här var för att Joel och Nina berättade det för mig senare när vi var på sjön. Jo, det var på sjön vi tre satt i en liten båt. Det var då de började berätta om allt som hade hänt. Om skogen, om mobilen, om vargskelettet. Jag bara satt där och lyssnade när de berättade allt precis ALLT. Det var som att sitta och lyssna på spökhistorier, det var ju dimma på sjön så det gjorde det inte bättre. Jag kan inte berätta allt här och nu, men jag kan berätta om mobilen lite kortfattat.

Joel fick ett sms när han var ute han ansåg att det var från Nina eftersom de skulle höras den dagen, och det stod inte vem det var ifrån. Det stod att de skulle mötas någon stans på myggfältet tror jag att det hette. Joel var på väg genom skogen när det börjar regna. Han tar en annan väg genom skogen men märker att han har gått vilse. Det läskiga är att han ropar och ropar men ingen hör eller kommer. Jo förutom en. Mannen. Han kommer bara gående fram det blir kallt i hela honom och runt omkring honom. Sen säger mannen ”hej har du gått vilse”? Joel springer därifrån en bit sen träffar han på Nina och undrar ifall hon har sett mannen i rutig skjorta, men det hade hon inte.

I alla fall så låter det inte så läskigt när jag förklarar men det var det. Vi åkte tillbaka till huset och sen några dagar efter, det här kommer låta konstigt men huset bara brann upp… Max hade pysslat med tändstickor. Ja, efter det flyttade vi hem igen mamma och pappa orkade inte göra om allt efter allt hårt arbete. Jag saknar nästan stället det var faktiskt helt okej. Vi flyttade ju inte direkt HEM det var ju upptaget nu mamma och pappa sålde det ju efter vi hade flyttat så nu bor vi i ett stort vitt hus med två våningar och pool fatta vilket lyxhus! Nu tänker ni säkert ”Hur hade det råd med det?” Jo pappa vann på lotteri, mycket pengar! Så ja nu ligger jag i våran stora bäddsoffa och skriver i min dagbok nu när jag har tid. Oh just det! Nina och hennes mormor bor nu bara några meter bort från vårt hus, de ville också flytta efter allt det här så nu är Joel och Nina VÄLDIGT bra vänner om ni förstår vad jag menar blink blink! Oj nu ropar mamma hon vill ha hjälp med maten, vi hörs nog imorgon dagboken hej då!

Ahmed Mohamson

Tja dagboken

Det var ett tag sen jag skrev och det har hänt saker som jag måste skriva ner.

I början av sommaren hade jag och resten av min familj en massa möten om att vi skulle flytta till landet. Agnes protesterade hon vägrade verkligen åka ut till landet men ingen brydde sig.

Det skulle inte hjälpt ändå det är ju faktiskt föräldrarna som bestämmer om de har sagt att vi ska åka till landet så är det bara så vi skulle få gå kvar i vår gamla skola det var bra tyckte jag i alla fall då var det lite mer lugnt. Mamma blev ju glad det skulle säkert passa bra för Max och Hanna.

Vi flyttade till landet trots allt. Det var ett stort hus och ett litet vi skulle tydligen bo i det lilla och det stora var vandrarhemmet. Inne i vandrarhemmet fanns det ett stort glasskåp. I glasskåpet fanns det skelett från olika djur. Det fanns också en gästbok i den stod det bara bra saker och några utrivna sidor. Undra? Det är säkert någon som har skrivit fel som pappa brukar säga ”Allt har en naturlig förklaring”. Jag fick en ny cykel jag var riktigt glad över den jag åkte och skulle cykla med den för första gången och då fastnade jag i en taggtråd min cykel fick punka och jag fick ett stort sår i handen sen såg jag en skelett skalle på marken. Jag plockade upp den men jag visste inte riktigt var det var för djur så jag tog den till vandrarhemmet vid de andra skeletten. När jag kom till vandrarhemmet var det en man där han hade en rutig skjorta på sig han sa att han var vaktmästare han frågade mig om hjälp så jag hjälpte honom jag berättade för mamma och pappa om händelsen men de sa att det inte fanns någon vaktmästare att det nog var de förra ägarna som hade skickat honom.

Jag träffade mannen då och då. Han blev läskigare efter varje gång jag mötte honom. Fler och fler saker började hända. Jag hörde barngråt, det lät som Max och Hanna. Men jag hör bara saker eller ser mannen när det är molnigt och dåligt väder. Det bodde en tjej här med sin mormor hon hette Nina när jag träffade henne första gången var det så klart pirrigt men sen gillade jag verkligen henne hon var en tjej vid min stil. Jag ville nog bli ihop med henne men vi är bara vänner nuförtiden. Om vi var ihop skulle det ändå inte bli bra. Vi umgås då och då och vi har roligt men vi kommer inte att bli ihop. Det var lite läskigt på vandrarhemmet men nu är jag trygg här hemma med min familj.

Hejdå dagboken

Janne Björn

Tjena dagboken!

Det är Joel igen vem skulle det annars vara.

Det här har hänt vi flyttade till ett vandrarhem som vi köpte snarare mamma och pappa köpte.

Långt ute i skogen långt från skolan. Det har hänt lite skumma saker. Det finns en skum man med rutig skjorta. Ninas mormor tror att han är en varg och jag tror också det.

Ninas mormor gjorde massor med masker. Men det varför att skydda sig från den skumma mannen som visade sig att vara en varg. Och Nina var/är min vän som jag är lite kär i. Nej vem försöker jag lura jag är väldigt kär i Nina. Jag är så arg att jag sa att det var blixten som slog ner och starta branden. Varför sa jag sa jag inte som det va att Max starta branden. Hur kunde Max leka med tändstickorna. Han vet ju att han inte får leka med eld han vet att det är livs farligt. Och vem var den lilla kille i skogsbrynet. Jag tror att det är solkatten? Solkatten var typ en kille som röddaden massor barn när mannen skulle kidnappa och äta några. Men nu bor vi i ett litet rad hus som för säkringen täckte. Jag och Max delar rum. Agnes och Hanna delar rum. Jag går i en annan skola nu som heter Lingforsskolan det är en tråkig skola. Men nu har jag lämnat mitt gamla liv med mannen solkatten Ninas mormor skumma grejor som händer. Men jag drömmer mardrömmar om mannen. Men jag saknar det lite mest för Nina fanns där. Men Nina kommer om en att vecka på fredag. Hej då dagbken

Hej då dagboken

Miranda Fawn

27     September 2012

Agnes

Tjääääna dagboken! J ❤

Nu har det gått typ… 3000 månader sen jag har skrivit!

Gud det kommer ta 3 år att berätta allt som har hänt under sommaren.

Men ja vi börjar. 😀

Som du redan visste hade vi ju flyttat till något vandrarhem. För det hade jag faktiskt berättat.

Det var så sjuuuuuuukt jobbigt att bo här! No internet, no nothing! Men ja det är ju mygg och sånt också :O. Jag höll seriöst på att dö. Jag träffade nästan inte någon på hela sommarlovet. Förutom typ i slutet… haha.

Anyway allt var såhär tråkigt och jobbigt som jag sa. Men det började bli fett creepy när Joel berättade massa skumma saker. Jag trodde aldrig på honom, han verkade vara psykiskt störd.

Asså det började med att han försökte berätta för mamma och pappa, men jag själv märkte att de inte brydde sig.

En natt kunde varken han eller jag sova. Han kom in till mig och berättade typ allt som hade hänt honom. De där störda sakerna som jag tyckte var stört med honom, lol. Han sa att han hade hört massa konstiga ljud typ barngråt och att han hade träffat någon skum gubbe.

Jag blev ganska rädd men trodde honom inte. Han sa aldrig ifall det hände nåt mer men jag misstänker att det hände fler grejer och han försökte få uppmärksamhet. Fast jag märkte lite saker då och då också.

En dag kom det en tjej hem till oss hon hette Nina. Hon var ’’typ’’ vår granne. Hon skulle bo hos sin mormor över sommarlovet. Hon var lika gammal som mig. Hon kom dit för att bjuda på saft som hennes mormor hade gjort. Jag märkte att Joel haha typ ville haffa henne.. misslyckat.

Anyway… Det började typ hända fler skumma saker, Joel träffade mannen då och då och han sa typ alltid massa läskiga saker. Typ som om han bodde i huset. Men det gjorde han ju inte. En annan var att Max och Hanna hade försvunnit. Jag ville DÖ! Det var typ MITT fel. L För asså kolla. Mamma trodde att jag höll koll på dem och jag trodde att mamma höll koll på dem. Vi letade överallt!

Det läskiga var att de var i källaren. Hanna sa att de hade lekt med en pojke. Men de sa aldrig vem. Sen hade det kommit en gubbe. Hanna förklarade utseendet och det lät exakt som det Joel hade berättat om den skumma gubben HAN hade träffat.

Jag blev asrädd! Men aja Joel och Nina hade börjat vara med varandra mycket men jag vet inte vad de gjorde.

En dag ville de gå ner i källaren och typ undersöka. Jag höll koll på Hanna och Max men Max låg och sov så jag och Hanna följde med. För det handlade typ om henne och källaren och det. De ville kolla vart mannen hade kommit ifrån och sånt där. Det var bajsläskigt så vi gick upp igen asså jag och Hanna. Sen vet jag inte vad som hände men antagligen något som inte var så bra!

Senare en annan dag kom det en kille som skulle typ hyra vandrarhemmet. Han tyckte vårat glasskåp med djurskallar var typ intressant, eww…

Nästa dag var en av skallarna borta! Det var inte han som hade tagit den det var Joel! Fast det var ju Joel som hade hittat den första dagen men ändå. Han babblade om nånting, att det var mannens huvud eller något asså den skumma mannens huvud. Joel ville gå till något ställe och kasta ner den i vattnet. Han och Nina hade frågat Ninas mormor vart de skulle kasta den. Hon sa att de skulle kasta den i någon sjö. Kommer inte ihåg vad den heter, men men.

Efter att Joel och Nina hade kastat den så kom inte mannen mer.

Skönt.

Nu var allt som vanligt. Nästan..

Jag kände en doft. Det luktade bränt. Alla sprang ut. Där stod Joel och Max. Hand i hand.  Huset brann. Alla tittade på medans huset brann upp till aska…

Vi flyttade tillbaka till stan. Det kändes skönt men konstigt. Nu.. var allt normalt. Det är skönt att inte fundera över hur svårt det skulle vara att ta sig till skolan och Wifi och allt det där. Allt är bra nu. Men inte för Joel. Nina är kvar hos mormor. De kanske aldrig får kontakt igen. L

Hejdå… Dagboken.

Elina Hedlund

Hej dagboken!

 

Det var länge sedan jag skrev och mycket har hänt…

 

I början av sommaren hade vi en massa familjemöten om att flytta till landet. Agnes protesterade så klart, men varför skulle man bry sig? För det hjälper ju aldrig, har föräldrar bestämt sig för något så blir det så. Varför frågar dem ens oss antagligen för att vi ska tro att dem bryr sig! Vi skulle få gå kvar i vår gamla skola så det gjorde väl inte så mycket. Mamma blev ju glad, och det är säkert bra på landet för Max och Hanna.

 

Det blev så att vi flyttade till landet. Det var ett stort hus och ett litet, det lilla skulle vi bo i och det stora var vandrarhemmet. Inne i vandrarhemmet var det ett stort glasskåp i sällskapsrummet. I glasskåpet låg det olika skelett från djur. Det fanns en gästbok i den stod det bara massa bra saker men något jag började fundera på var varför det var en massa utrivna sidor i boken, jag tittade och såg . Undra varför? Men det är säkert folk som skrivit fel, som pappa säger ”Allt har en naturlig förklaring”.

 

Jag fick en ny cykel och åkte ut på en cykeltur efter som ingen hade tid för något inte ens för att prata. Men då fastnade jag i något, en taggtråd. Då fick min cykel punka. Så jag försökte dra bort taggtråden, när jag drog fick jag ett stort sår i handen. Men jag fick upp taggtråden och så kom det fram ett skelett – en skalle från ett djur typ en… någonting jag vet inte vad det var. Jag tog med skallen hem och satt den i skåpet med dom andra djuren.

 

När jag lämnade cykeln i källaren hemma kommer en man med rutig skjorta. Mannen sa att han var vaktmästare och frågade mig om hjälp så jag hjälpte honom att laga en dörr. Jag berättade för mamma och pappa om händelsen men dom sa att de inte fanns någon vaktmästare, att det nog var de förra ägarna  som skicka honom.

 

Dagarna flyter på som vanligt, jag och Agnes turas om på dagarna att ta hand om tvillingarna medan mamma och pappa är i stan och hämtar våra saker i gamla huset, handlar saker eller jobbar med huset.

 

Jag stöter på mannen med den rutiga skjortan då och då, han blir mer läskig för varje gång jag möter honom. Jag såg honom och pappa säger att allt har en naturlig förklaring. Dom har inte tid att prata. Fler och fler saker händer, jag hör barngråt. Men jag hör bara saker eller ser mannen när det är mörkt och dåligt väder

 

Det bodde tydligen en tjej här med sin mormor, Nina hette hon, och jag och Agnes lärde känna henne. Hon hade sagt att hon brukade gå upp till ett kalhygge, och en dag fick jag ett sms från Nina, där det står att jag kan följa med till kalhygget. Jag springer upp dit och blir alldeles ensam, hör konstiga ljud Det låter som om folk skrattade åt mig när jag stod där. När jag börjar springa i väg så träffar jag mannen precis när Nina kommer försvinner mannen. Jag frågade om hon såg mannen men hon sa nej, hon såg bara en skugga som en varg eller något annat slags djur. Jag frågade varför hon inte kom dit och hon sa att hon inte skickat något sms, hon skulle inte kunna för hon har tappat sin mobil.

 

Senare har flera saker hänt vi har pratat md Ninas mormor hon verkade veta lite. Men hon berättade inte allt på en gång. Hon  blev väldigt orolig.

 

Några dagar efter säger pappa och mamma att dom behöver åka till stan igen. Agnes frågade om hon fick följa med, mamma sa att alla inte kunde åka så sedan åkte jag och pappa. Mamma och Agnes stannade hemma. Vi handlar lite, pappa går före mig in i bilen, hans telefon ringer och jag ser när han svarar att han är orolig över något. Han ropar på mig och säger att vi behöver åka nu direkt. Tvillingarna är borta…

När vi kom hem är mamma och Agnes i köket, man såg att Agnes hade gråtit. Mamma sa att hon trodde att Agnes passade tvillingarna och Agnes trodde mamma gjorde det. Vi har letat överallt sa hon. Har ni ringt polisen, sa pappa. Det hade dom, när polisen kommer fortsätter vi leta till slut tittar jag i källaren där sitter på en filt, alla blir lättade men hur kom dom in där dörren var låst? Alla trodde det var jag som öppnat, inte sett tvillingarna och stängt.

På kvällen gungar jag Hanna när jag frågar hur dörren låstes eller hur dom kom ner dit, då sa hon att hon hade lekt med pojken. Jag frågade vilken pojke men hon svarade inte.

 

Dagarna går på samma sätt hela tiden nästan, jag passade tvillingarna och så träffar jag Nina ibland och vi pratar med hennes mormor. ”Hon berättar en berättelse om när hon jobbade här när det var en barnkoloni då mannen med rutiga skjortan kom och ville ta med sig alla barnen men då fanns det en pojke som kallades Solkatten, han stoppade mannen och sa åt alla barnen att gömma sig i buskarna. Men Solkatten offrade sig att följa med, vi hittade honom aldrig men min pappa såg mannen och sköt honom. När vi skulle flytta på honom hade han ett skelettansikte som en varg”

 

Jag pratade med Max han sa att Solkatten bodde i källaren. Jag och Nina gick ner där och skulle öppna dörren men vi hittade inte nyckeln. Nina behövde springa upp och hämta en skiftnyckel, men sen hittade jag nyckeln och  när jag kommer in ser jag en liten pojke. Dörren slår igen och jag började ropa på Nina, då tog någon i handtaget och mannen med den rutiga skjortan kommer in. Jag blir rädd men sen krossade Nina glaset i fönstret och mannen fick solljus på sig. Han ramlade ihop och smälte, då gjorde jag så att han åkte ner i avloppet och försvann. Nina hjälpte mig ut och vi sprang och tog vargskallen, vi sprang så långt vi kunde och kasta den ner den i en djup brunn. När jag kommer tillbaka kommer Max springande med en tändsticka i handen. Sen ser jag lite glöd på nerevåningen sen står helt plötsligt hela huset i brand. Mamma och pappa kommer utspringande och tittar på när huset brinner ner. Sen står max och vinkar åt någon, det var Solskatten som försvann upp bland träden.

Hej då dag boken…

Benjamin Holmberg

16/10-12

Hej Loppan!

 

Det var länge sedan jag skrev senast men det ska bli kul att komma igång igen.

Det var exakt tre månader sedan vandrarhemmet brann ner, nu har vi flyttat tillbaka till stan. Skolan började för åtta veckor sedan och läxorna är på full rulle. Dem tar nästan livet av mig, långa uppsatser, prov och diagnoser. Men det värsta är att jag bara tänker på Barnkolonin och de märkliga sakerna som hände på sommarlovet. Jag tänker på det varje natt innan jag somnar.

Jag tänker på hur det skulle vara att bo i huset nu och om det skulle var många gäster? Och varför mannen ville skada Joel?

Jag har hört mycket prat av Joel när han var vid hygget och skulle träffa Nina och fick det där smset från henne (trodde han). Vi har faktiskt varit vid vandrarhemmet här om dan, men det var ingen glad stämning. Jag och Joel gick fackiskt ner till den lilla sjön där jag Nina och Joel badade förut. Men det roliga var att jag blev så sugen på bullar när vi kom tillbaka till det uppbrända huset. För nästan första dan så kom Nina med bullar till oss som inflyttningspresent. Jag såg att Joel kollade på sin handflata och då såg jag hans ärr. Det hade blivit bättre sen senast men det såg inte fräscht ut diräckt. Han hade berättat om den där taggtråden som han cyklade in i med hans nya cykel. Det har hänt mycket sedan dess men nu ska jag äta kvälls mat.

Sen snart Loppan

 

Så där ja, Det blev min favo mat, pankisar.  Jag hade tänkt berätta nu lite om min skoldag.

Det var min seriöst min sämsta dag ever in my life. Det började med MA lektion sen hade vi Hk där vi lagade potatissoppa. Vår nästa lektion var no där vi skulle ha prov på men jag skolkade och gick och käkade istället. Sen cyklade jag hem och la mig i min säng och somnade.  För att jag var så sjukt trött. Sedan hade vi Musik där jag kom 15 min sent, som tur var det vår sista lektion.

Jag fattar inte en sak, sedan jag började i sjuan så har jag börjat skolka och vi har utvecklingssamtal nästa onsdag. Jag försöker sluta men det är så tråkig och vi har så många dåliga lärare. Men nu ska jag lägga mig. Hej då

Tjena tjena! Jag kunde inte sova för jag tänker för mycket på sommaren. Om gästboken, varulven när vi badade med Nina. Ninas mormor och alla hennes masker hon hängde upp på tvättlinan när hon hade hört att varulven var lös.

Men värst är det nog för Joel. Jag kan fortfarande inte fatta hur han har klarat att hålla ut med skola och alla läxor med det han har varit med om på sommaren. Jag tycker det är lite konstigt att han inte får prata med någon kurator eller får läxjälp. Just nu sitter han där nere och spelar not konstigt krigsspel.

Här om dan pratade jag med Joel om han hade pratat med Nina. Han berättade att hon hade hittat sin mobil och att hennes familj har flyttat till Sundsvall och dom hade gjort slut men var fortfarande kompisar.         Hej då J                        AGNES

Mustafa Sandman

Dagboken 11 November

 

Hej dagboken det var länge sen jag såg dig och det är mycket som har hänt, men låt mig börja från början.

 

Allt startade med att jag satt inne och spelade spel i mitt rum med min lillebror Max, fast han är bara 3 år, så han fattar inte så mycket. Agnes min storasyster satt såklart inne och lyssnade på musik i sitt rum och Hanna min lillasyster hon satt och lekte med med sina Pet shops .

 

Mamma var på ett ganska glatt humör när hon berättade att vi skulle flytta, hon visade upp huset i en tidning. Alla i min familj blev ganska besvikna, utom mamma och pappa för det var ju dom som hade bestämt det. Jag frågade varför vi skulle flytta? Mamma sa att vi hade bott i det här huset ganska länge och att det började bli för litet. Jag sa att det skulle bli tråkigt på landet. Då  blev mamma ganska arg. När mamma har bestämt sig för något, så går det inte att ändra . Mamma sa att det skulle bli bra på landet. Då ville jag bara gå in till mitt rum och gråta.

 

Nästa dag så packade jag det jag ville ha med mig innan vi skulle sticka. Jag ville säga hejdå till vårt hus men jag hann inte. Det  kom en lastbil och plockade upp alla  saker och sen så åkte vi till det nya huset. Jag tyckte att huset var väldigt stort men ganska fult. Jag packade in mina saker som jag hade med mig. När allt var klart så var det mörkt ute  så jag gick och la mig. Jag hade ganska svårt och sova för allt kändes så nytt, jag spelade lite på min mobil och sen somnade jag.

 

Nästa morgon så kändes det så konstigt att vi hade flyttat. Jag gick ner och åt frukost. Efter frukosten bestämde jag mig för att gå ut. Det fanns en liten skog och en strand. Vid stranden stod en tjej och stirrade på mig. Hon kom närmare och närmare och  till slut stod vi jätte nära varandra. Jag frågade vad hon hette? Hon hette Nina. Jag undrade om hon bodde här någon stans? Nina sa  att hon bodde ungefär 300 m bort. Jag frågade Nina om hon ville komma hem till mig? Nina sa att hon inte fick det för sin mormor. Jag  frågade henne om vi kunde ses någon annan gång. Ja visst sa Nina. När jag kom hem frågade jag vad det blev för mat. Bacon och pasta svara mamma. När jag hade ätit upp så gick jag upp till mitt rum och spelade till 11 och sen somnade jag.

 

Nästa morgon så vaknade jag halv 12, så när jag gick ner var det  frukost och lunch på samma gång. Jag gick jag ut och tog lite frisk luft och då såg jag en man som var mörk. Jag var lite nyfiken så jag smög efter. Han gick in i ett ödehus. Jag följde efter honom, men så plötsligt  var han borta. Jag gick tillbaka till mitt hus. Då fick jag en stor chock, huset höll  på att brinna upp.

Jag blev lättad och glad att se mamma, pappa, Agnes, Hanna och Max stå där ute på stranden. Jag sprang till dem och frågade vad som hade hänt. Mamma sa att hon inte visste. Jag såg Nina och hennes mormor komma. Dem frågade vad som hade hänt. Jag sa att jag inte visste. När jag kollade runt lite så såg jag mannen igen, jag trodde det var en inbillning. Jag gnuggade mig i  ögonen  och han var faktiskt där. Jag sa åt Nina och hennes mormor att komma. Jag sprang efter mannen men så  stannade jag för jag såg ett huvud, ett flygande huvud. Det var ett ljussken som en katt, jag kallade honom solkatten. Jag såg  mannen smyga fram. Han hade en påse i handen. Han tog påsen över solkatten och sprang. Jag sa att vi skulle följa efter honom. Han gick in i det där huset igen som han sprang in i när jag jagade honom förra gången. När jag kom in i huset såg jag ett skelett, det var solkatten. Mannen han hade ätit upp honom. -Där är han! sa jag högt. Han sprang upp för trappan och  sprang ut på balkongen. Han hoppade över räcket, sen var han bara borta. Jag gick tillbaka till huset och det var bara aska kvar. Mamma började gråta. Vad ska vi göra nu frågade jag. Vi får väl flytta tillbaka till stan igen sa pappa. Ja men vad ska vi göra undertiden vi letar efter ett hus. Ni kan bo hos oss sa Nina. Ja det vore kul sa jag. Jag frågade mamma och pappa om vi kunde bo hos Nina när vi letade efter hus. Om vi får det för dem så kan vi väl det sa mamma. Ja det går bra sa Nina. Bra vi kommer snart vi ska bara ta med vår packning.  Hejdå dagboken!