Utvärdering respons

Svara på frågan en gång per person

  • Har du jobbat med respons tidigare och tycker att du har blivit lite bättre på det svarar du ja.
  • Har du förstått hur respons går till svarar du ja.
  • Känner du dig fortfarande osäker på responsarbete svarar du delvis.
  • Förstår du inte hur responsarbete går till svarar du nej.

Kent Kentsson

Självbiografi

Jag föddes i ett litet land som heter Sverige. Året då jag föddes var 1929. Jag föddes i en kyrka i Stockholm. Redan när jag var 3 år började jag utveckla ett stort intresse för musik. Visserligen lyssnade jag bara på musik och när jag gjorde det var det barnvisor eller något.

När jag var 6 år skaffade mina föräldrar en radio åt mig, så nästan hela tiden satt jag på mitt rum och bara lyssnade. Och nu när jag tänker efter tror jag att mina föräldrar ångrar lite att de köpte radion åt mig, för att jag bara satt på rummet och inte gick ut och lekte med mina kompisar.

När jag var 10 år började andra världskriget. Som tur var, var vi inte med i det, men vi lät Tyskland åka igenom Sverige via våra tåg, som åkte från Tyskland till jag tror det var Norge. Nästan hela tiden andra världskriget höll på så sprang det hela tiden tyska trupper (nazister) fram och tillbaks som förmodligen skulle till tåget över till andra ställen i Europa. Till slut var andra världskriget över och nazisterna förlorade och Adolf Hitler dog.

Senare när jag var runt 18 år sökte jag till militären, men först behövde jag göra lumpen. Så jag gick med där och där fick jag lära mig skjuta, smyga, öva på anfall, marschera och försvara mitt land. Jag var i lumpen ungefär 1 år innan jag kom in i den riktiga armén. Jag var i armén i ungefär 2-3 år och under de åren hade jag hunnit bli löjtnant men jag slutade sedan i armén.

Senare när jag blev runt 40 skaffade jag ett jobb som pilot och jobbade som det tills jag gick i pension. Idag sitter jag på ett ålderdomshem och skriver en självbiografi och hoppas att den ska sälja.

/Kent Kentsson

Ahmed Mohamson

Hejsan,

Jag heter Ahmed Mohamson och jag är 37 år gammal. Min familj har flyttat runt mycket. Min pappa kommer från Somalia och min mamma kommer från Kenya. Jag har också en bror som är född i Kenya och själv kommer jag från Kongo. Min bror är fett cool. Han spelar fotboll i ett lag som heter Rapoti FC, och han är jättebra på att spela fotboll.

Jag hade två jobb som jag älskade, det var fönsterputsare och toalettskrubbare. En dag när jag kom till städföreningen sade de att jag hade fått sparken. Jag var jätteledsen över att jag hade fått sparken från mina två drömjobb. Men som tur var, så var det inte bara min bror som var bra på fotboll. Jag var också bra, så jag började också spela fotboll i Rapoti FC. Jag fick spela i något som hette utvecklingslaget. Först fattade jag inte vad ett utvecklingslag var för något, men det var tydligen ett lag som är jättebra. Med tiden så blev jag jätteduktig. Jag blev bäst i världen, jag blev till och med bättre än både Messi och Ronaldo. När min bror slutade på fotboll då slutade jag också. Det var tråkigt att spela fotboll utan min bror. Det kändes så tomt så jag slutade.

Efter min karriär som fotbollsspelare började jag studera på universitet. Mitt mål är att bli läkare och hjälpa andra. Många i Afrika behöver hjälp så jag ska studera mycket och sen bli en hjälte. Än så länge har jag kommit halvvägs och mina betyg har varit proffsiga. Fortsätter det gå lika bra, så är jag en färdigutbildad läkare om 3 år. Då hoppas jag att jag får ett jobb som läkare, så jag kan bli en hjälte och rädda jättemånga människor i Afrika.

Jesus

Jesus KristusMitt liv som bäst

 

Jag föddes år 0. Man räknar ju åren efter mig. Jag växte upp i Delfaop. Delfaop bestod av en enda stor vulkan, vulkanen fick utbrott och sprängdes i bitar någon dag efter att jag föddes. Landet finns inte längre och ingen känner till Delfaop.  Min familj var de enda från Delfaop som överlevde. Vi flyttade till ett annat land som jag inte minns namnet på, ett land som blev dränkt av giftigt fågelbajs. Därifrån var det också bara jag och min familj som överlevde. Vi flyttade till Sverige när jag var 1 år och vi har levt här efter det. Det konstiga är att allt detta hände under bara 1 år och 22 dagar om jag minns rätt. Det var alltid lika jobbigt när ens land utrotades.

 

Min familj består av mamma, pappa, mina 3 storasyskon, jag och mina 4 småsyskon som är fyrlingar.

 

När jag var liten (ungefär 2-3 år) så satt jag på golvet och byggde lego när min brorsa kom in, jag minns att jag var jättenöjd med bygget. Brorsan förstörde mitt bygge och slängde det i mitt huvud. Tack vare det kom jag på en sak som skulle förändra mitt liv, jag kom på att jag skulle bygga något som aldrig skulle kunna gå sönder.

 

Jag byggde och byggde men brorsan tog alltid sönder det jag byggt och kastade det på mig.

 

Jag började meditera som 7 åring för att bli bättre på att bygga. När jag var 9 år och mediterade en dag så upptäckte jag att jag kunde flyga, jag kunde det bara när jag mediterade, aldrig annars…

 

Som 14 åring kunde jag kontrollera flygningen och flög nästan hela tiden. Vid det laget hade jag också gått på vattnet några gånger.

 

Jag läste bygglinjen på gymnasiet och lärde mig en massa nytt. Men jag var väldigt annorlunda för jag byggde inte med samma saker som de andra, om de t.ex. byggde med minivariationer av träplankor och tegelstenar så byggde jag av minivariationer av gummiankor och liknande. Det kändes riktigt bra att vara annorlunda faktiskt!

 

7 år efter det så byggde jag Eiffeltornet, jag byggde det helt själv med endast en spade och lite glasspinnar. Alla tror att det är gjort av stål men egentligen är det bara silvriga glasspinnar. Enligt mig blev det riktigt fint! Det liknade verkligen stål. Jag vann Nobelpriset. Efter det blev jag känd som den flygande byggaren, vilket jag tycker passar bra in på mig eftersom jag alltid flög när jag jobbade.

 

Jag blev anlitad till en massa konstiga byggen och blev ännu duktigare. Jag gillar verkligen mitt jobb och jag lär mig ju en massa saker.

 

Frihetsgudinnan är det också jag som har gjort. Den är gjord av hår från hela Indiens befolkning, jag fick hjälp av mina två papegojor att fläta och färga det grönt. Papegojorna var specialister på färgning och flätning av hår. Jag blev ännu kändare och fick 78 Nobelpris det året.

 

Nu tror jag att jag är gift men om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg. Jag har lite problem med mitt minne, jag har fått en sjukdom och lider av minnesförlust. Fråga mig inte hur jag kommer ihåg detta!

 

Och nu idag chillar jag med Gud.